Zombies går ihop med Swedish Gore Film Society
Så det dax att sätta en kula i huvudet på denna blogg och gå upp i en högre gemenskap, nämnligen Swedish Gore Film Society där jag hädanefter kommer att publicera mina nyheter och recensioner.
Inget att hålla på, gå dit nu genom att klicka på länken nedan:
Swedish Gore Film Society
Boy Eats Girl
Här har vi en klassisk pojke möter flicka historia med en zombietwist som verkar riktigt lovande. Två saker talar dock emot en succé och det är trots att Boy Eats Girl är nästan två år gammal är den fortfarande ingen snackis, den är helt enkelt inte känd, det och att omslaget är snyggt. Tror man dessutom att en sångare/sångerska inte kan skådespela är detta definitivt inte en film att rekommendera då flickan i Boy Eats Girl spelas av Samantha Mumba (The Time Machine) som är sångerska från början. Andra damer som försökt sig på dessa yrken med blandat resultat är: Dolly Parton, Bette Midler, Monica Zetterlund och Jessica Simpson. När jag tänker efter skulle jag vilja se alla dessa i en zombiefilm, utom Jessica.
Handlingen i korta drag:
A boy declares his love for his girlfriend, only to die the same night. He is brought back to life by his mother as a flesh-craving zombie, who sires more teen undead while trying to control his, er, appetite for his beloved.
Trailer:
IMDB
ZMDB
Moviemix recenserar
Köp den på play
Recension av The Last Christmas
Betyg 4 av 5
Årets julklapp! Jajamensan du läste rätt, sluta leta, stoppa pressarna, årets julklapp är funnen. Det är ingen platt-TV, ingen bakmaskin, det är en otroligt skön inbunden serie om tomten som står inför en värld full av zombies som inte varit snälla och ätit sin gröt.
The Last Christmas består av fem kapitel som verkar ha givits ut separat men finns nu som samlingsalbum med lite extra material i form av manus och konceptskisser. För manus står Brian Posehn (The Devils Rejects, Reno 911) och Gerry Duggan medan Rick Remender ansvarar för de mycket snygga bilderna.
Brian Posehn diskuterar Last Christmas med Conan O´Brien
Det är alltså så att jorden har gått under och de miljögiftstunga regnen har förvandlat folket till mutanter/zombies, tomten berörs inte nämnvärt förrän några marodörer kommer till nordpolen och dödar tomtemor, tomten blir naturligtvis helt knäckt och super ned sig. När tomten sen vill återförenas med henne (d v s ta livet av sig) upptäcker han nackdelen med att vara en odödlig mytologisk figur. Detta är upptakten till denna hejlösa, skönt sjuka historia som Posehn och Duggan ska ha kommit på när de satt och spelade Halo.
I serien förekommer även roliga referenser till Star Wars, Full Metal Jacket, Simpsons, Return of The Living Dead, Dr Phil, gruppen Joy Division och Irakkriget men det är den komiska handlingen och den snygga grafiken som verkligen får upp en i brygga. The Last Christmas är en riktig fullträff och alla som då och då bläddrar i en serietidning eller fnittrar lite generat till Shaun of The Dead bör äga en. Seså köp 200 ex, på med tomtemasken, ladda hagelsprakaren och ut på gatorna med ett: - Ho ho holy shit.
The Last Christmas ska kanske bli film, i alla fall har produktionsbolaget Hollywood Gang köpt rättigheterna till en eventuell film. Historien lämpar sig för en filmatisering då den lånar mycket estetik från filmvärlden. Nedan berättar Posehn och Duggan hur deras drömuppsättning ser ut med bl a Bruce Willis som tomten och Jessica Biel som den snygga bruden.
Posehn och Duggan snackar The Last Christmas:
The Last Christmas blir film
Officiell hemsida
Intervju med skaparna
Köp den på play (120:- inkl frakt)
Köp den på Amazon (70:- exkl frakt)
Brian Posehn - Metal By Numbers
Recension av World War Z
Nog är han lite lik pappa Mel Brooks
Betyg 3 av 5
World War Z - An oral history of the zombie war av Max Brooks är en roman som låter läsaren bekanta sig med det världsomspännande zombiekriget genom ögonen på de nyckelpersoner från hela världen som får komma till tals i boken. Boken är gedigen och Brooks måste ha lagt ned ett otroligt jobb för att få den lokala prägeln, som varje historia har, att kännas så realistisk. Från olika sätt att slåss och gömma sig anpassat till lokala förhållanden till hur politiskt klimat spelar roll för hur man hanterar eller inte hanterar zombiepandemin.
Det är alltså genom intervjuer vi förstår de stora sammanhangen, hur samhällen faller sönder och hur man reser sig ur spillrorna och börjar slå tillbaka. Men det som imponerar mest är små detaljer som att de zombiesmackande gruntsen (försvenskning av engelska grunt) har en egen benämning på zombiesarna; Zack. Intressant oxå hur den amerikanska presidenten, än en gång, ikläder sig rollen som något slags världssamvete om den vinken är ironisk eller inte är svårt att avgöra.
Kul är att Brooks låter personerna i boken klaga på överlevnadsguider i allmänhet och sin egen Zombie Survival Guide i synnerhet, bl a med motiveringen att den bara handlar om USA och bara är anpassad för USA. Om man bor i en kåkstad är det svårt att springa upp på övervåningen och förstöra trappan som ZSG påbjuder.
Det negativa i sammanhanget är att trots att WWZ öppnar hårt med otäcka scener från Kina där zombiesmittan först dyker upp, så är boken bara fläckvis medryckande och spännande, speciellt i slutet som känns som en lång transportsträcka. Problemet med att recensera zombieböcker (eller zombiefilmer för den delen) är; ska man endast gemföra med andra zombieböcker eller med böcker i allmänhet? Jämfört med böcker i allmänhet ligger WWZ på en slät trea jämför man med andra zombieböcker skulle jag nog våga mig på en stark fyra eller till och med en femma, den gyllene mellanvägen ger en stark trea.
Maximillian Brooks har tidigare gett ut Zombie Survival Guide och mellan 2001 och 2003 så skrev han manus för Saturday Night Live. Dessutom har han fuskat lite som skådespelare i bland annat tv-serien sjunde himlen/7th heaven.
Handlingen i korta drag:
It began with rumours from China about another pandemic. Then the cases started to multiply and what had looked like the stirrings of a criminal underclass, even the beginnings of a revolution, soon revealed itself to be much, much worse. Faced with a future of mindless, man-eating horror, humanity was forced to accept the logic of world government and face events that tested our sanity and our sense of reality. Based on extensive interviews with survivors and key players in the 10-year fight-back against the horde, "World War Z" brings the very finest traditions of American journalism to bear on what is surely the most incredible story in the history of civilisation.
Se Max Brooks intervjua George A Romero på Comic Con, 2007:
Brad Pitt köper rättigheterna till WWZ
Recension av Zombie Survival Guide
Randomhouse
Wikipedia
Song of the dead
Nu ska jag berätta en hemlis: Jag fullkomligt hatar musikaler i filmform. Så fort det blir lite intressant (eller inte) så ska man brista ut i sång och dansa som besatt. Varför? Varför skulle något bli bättre av att man sjunger och dansar handlingen? Till min stora oglädje är det ett fenomen som anammats av film/tv-skapare som jag annars tycker om: Parker/Stone (South Park), Simpsons (gör det iofs uthärdigt), Tim Burton´s Nightmare och Corpse bride som är bra TROTS att de är musikaler. Visst sen finns det filmer där det faktiskt funkar som t ex Monty Python's Meningen med livet och Blues brothers.
Varför håller jag då på å tjafsar om musikaler? Jo, Song of the dead är en zombiemusikal och medverkar gör bl a Reggie Bannister (Phantasm och Bubba Ho-Tep) och Ari Bavel (Zombiegeddon). Dessutom skryter man, felaktigt, om att vara den första zombiemusikalen på youtube. Om du tror att jag dömt ut den på förhand, har du rätt. Fast omslagen är så fula att den faktiskt kan vara bra.
Handlingen i korta drag:
All across America, the Jihad Resurrection Virus (JRV) seeps into the pores of the dead, waking them from their sleep and ghoulishly transforming peaceful corpses into flesh-devouring zombies. News anchors and government officials are conveniently vague about the circumstances surrounding the biological release of JRV and subsequent zombie infestation. The President (Reggie Bannister, Phantasm films and Bubba Ho-Tep) calls upon Americans to unite and resist the treacherous "terrorist attack." One Missouri family at the heart of this tragedy struggles to cope with existing internal conflicts while battling these bloody, malodorous "zombie terrorists."
Trailer:
IMDB
Officiella hemsidan (där du kan beställa den på DVD)
Recension av Dance of the dead
Betyg 2 av 5
Jag hade förväntat mig ganska mycket mer av Tobe Hoopers medverkan i skräckserien Masters of horror. Det hjälper inte att sköne Robert Englund medverkar som cool MC, huvudrollsinnehavarna är kassa och storyn är så infantilt larvig att det inte ens går att skratta åt den, än mindre bli rädd. Storyn är förresten skriven av Richard Christian Matheson, son till den store Richard Matheson (I am Legend, m fl). Men till skillnad från pappa har Chrille skrivit manus till serier som: A-team och Nightrider. Dance of the dead må vara baserad på en novell/short story av pappa men sonens manus är lik förbannat odugligt. Tobe Hoopers regi känns konstlad, trött och daterad, hans storhetstid är definitivt förbi. Nej, se hellre Jenifer eller Incident on and off a mountain road från serien eller varför inte spana in de politiskt medvetna zombiesarna i Homecoming även den i Masters of horror-serien.
Handlingen i korta drag:
In a post-apocalypse society, the seventeen years old Peggy lives with her protective mother and works in her restaurant. She misses her sister Anna, who died some time ago. When two couples of punks come to the place to eat some hamburgers, Peggy feels attracted by Jak, who invites her to date with him later. Peggy goes out with Jak without telling her mother, and they go to a dark place, the Doom Room, where the master of ceremony is the ringmaster of a freak show with dead.
Trailer
IMDB
Zombie walk i CSI:NY
Avsnittet Boo (sändes 2007-10-31 i USA) av CSI New York innehåller något så kul som en zombie walk, avsnittet innehåller i vanlig ordning två historier och den andra är inte mindre intressant för där besöker man ett visst hus i Amityville. Detta halloween-avsnitt regisseras av veteranen Joe Dante (Gremlins och The Howling). Låt oss hoppas att Dante gör ett bättre jobb än Tarantino gjorde med CSI-avsnittet Grave Danger, mycket snack och lite verkstad, där.
I skrivande stund ska Kanal 5 återuppta sändningen av CSI:NY den 12:e november och då med avsnitt 16 från säsong tre, avsnittet Boo är nummer sex på säsong fyra (d v s 14 avsnitt framåt). Om man sänder alla avsnitt varje måndag så borde Boo sändas i mitten på februari.
Så om du tidigare har haft svårt att få tanten hemma att titta på zombierullar kan du snart, oskyldigt, föreslå att ni ska titta på CSI:NY.
Joe Dante snackar om CSI:NY - Boo:
Läs mer om avsnittet (varning för spoilers)
