Recension av Hanteringen av odöda
Betyg: 3 av 5
Halv spoilervarning (dvs inget viktigt avslöjas, men om man är lite klipsk kan man lista ut en viktig del i storyn)!
John Ajvide Lindqvist (Låt den rätte komma in) har skrivit boken Hanteringen av odöda (2005) och hyllats på många håll och av de mest otippade(?) personer som t ex: Horace Engdahl som lär ha sagt: "Jag var väldigt imponerad av Hantering av odöda. Ajvide ser sig förmodligen som en skräckförfattare, inte som en särskilt höglitterär författare. Jag menar att den boken är ett mästerverk i sitt slag." Nu gör inte jag anspråk på att vara ens i närheten av Horace och hans litterära kunskap men jag håller inte med honom överhuvudtaget; Ajvide´s språk känns krångligt och svårläst, storyn känns tunn och skissartad och de odöda är snarare trevliga än otäcka. Det bästa med boken är hur de odödas "sinnestämmning" styrs/bestäms och detta känns både nytt fräscht och faktiskt bra. Skulle jag sammanfatta boken i en mening (vilket naturligtvis är löjligt att göra) så skulle de lyda så här: Bra idé men slarvigt genomförd. Jag är inte bara negativ (kolla på betyget ovan); det är naturligtvis kanonroligt att en svensk skriver skräck som säljer och bidrar med nytänkande och (kanske) vitaliserar/skapar skräckgenren i Sverige.
Gamla nyheter (från 05) säger att boken ska bli film och spelas in nån gång 2008 med Kristian Petri som regissör. Storyn känns dock svårfilmad men å andra sidan skulle den ju vinna på en omskrivning :D
Handlingen i korta drag:
Den pensionerade journalisten Gustav Mahler är trött på livet. Allt har gått fel och allra värst är att hans älskade barnbarn Elias nyligen dött i en olyckshändelse. Nu får Mahler plötsligt ett samtal från en gammal kontakt på Danderyds sjukhus som påstår att de döda vaknar. Det måste vara ett skämt. Ändå tar han sig dit för att undersöka saken. Han möts av en lika ofattbar som skrämmande syn. Läkare på sjukhuset bekräftar: massor av människor som avlidit under den senaste tiden tycks ha vaknat till liv. Mahler slås av en tanke. Elias. Men han är ju begravd. Mahler vet ändå att han måste åka till kyrkogården. (saxat från bokus)
Pressen tyckte (till skillnad från mig):
"Jag tror att det kommer gå riktigt bra för John Ajvide Lindqvist. Han har pejl på rädslans vettlösa urkraft." Pia Bergström, Aftonbladet.
"För Lindqvists zombieroman är inte någon pubertal orgie i köttätande monster och hämningslös människoslakt, utan snarare en ovanligt lyckad hybrid av - låt säga - Bengt Ohlssons krönikor och Stephen Kings Jurtjkyrkogården." Gabriella Håkansson, Dagens Nyheter.
"Jo, det handlar om zombies. Skriver en trovärdig roman om zombies gör man ju bara inte. Men John Ajvide Lindqvist, som tidigare skrivit en trovärdig roman om vampyrer, ignorerar det möjligas gränser nu igen och flyger som humlan." Maria Küchen, Expressen.
Källa: Ordfront
tack för din kommentar och ditt stöd i mitt beslut ;) det verkar verkligen inte som om jag missar något av att inte läsa klart boken.
Nej och usch! Jag läste "Låt den rätte..." och gillade den, det var tilltalande på ett märkligt sätt. Men den här, nej, den var inget vidare. Om jag ska vara ärlig så läste jag inte klart den. Och det kanske var dumt? Den kanske vände till rena mästerverket på slutet men jag har svårt att tänka mig det...
Jag läste den till slut och ni har inte missat någonting, varför dra ut på lidandet och läsa klart? Jag har gjort det åt er :) Vad jag inte förstår är Horace Engdahls hängivenhet över boken, men om man gräver i bajs en hel dag så är det kanske fantastiskt att hitta en jordnöt. Alternativt är jag för dum för att se det fina med boken...
Hahahaha, vilken liknelse. Det bästa jag har hört på länge.
Ja men då var det tur att jag inte läste klart den. Tråkigt ändå, när det väl kommer en svensk zombiebok så önskar man ju ändå att den skulle vara bra. Jag tror jag ska sätta mig ner och skriva en själv :)
Allamagoosalum: Gör det för fanken, zombiegenren är alldeles för tunn i Sverige och om du bara säljer ett ex är det jag som har köpt det :)
